Min sambo Marie brukar förmedla alla möjliga skrönor och rövarhistorier varje gång hon varit ute med sina cykelkompisar på en träningsrunda. Det är ganska roligt att lyssna på må jag säga. Om inte cyklingen alltid är rolig så verkar åtminstone snacket vara det. 😉
Det som också framkommit är att nästan varenda en hon träffar på verkar vara gamla idrottsutövare som funnit cykling vara en perfekt motionsform på äldre dar. Det är gamla roddare, löpare, kanotister, brottare, fotbollsspelare etc. Ja, till och med gamla elitcyklister.
Men stopp ett tag. Finns det inga gamla soffpotatisar som haft soffan och chipspåsen som bästa vänner och plötsligt när de passerat fyrtio kommit på att livet inte kommer att vara så länge till om de fortsätter med den livsstilen? Har du själv varit sådan och hittat den perfekta träningen i cykling?
Nåja, jag överdriver lite men jag menar att det måste väl ändå finnas en hel del “vanliga” människor som inte direkt hållit på med motion tidigare som börjat cykla efter de fyrtio eller liknande? Det skulle vara roligt att veta hur det kändes att börja motionscykla och vad som inspirerade dig. Hör av dig om du har en historia att berätta…