Vaknade kl 07 och gick upp och gjorde frukost. Regntunga skyar, 15,5 grader. Det blir till att testa de nya skoöverdragen. Det började precis regna när jag stod färdig att ge mig av. Jag började bli tveksam jag såg ju hur det blåste tilllika. Igår var rundan blåsig, 10 m/s, men det regnade inte då tänkte jag då jag körde. Nu regnade det. Bestämde mig för att träna ändå. Bytte ut cykelbyxor och tröja mot löparbyxor och gympaskor. Keps på. Kommer ut och börjar springa och upptäcker att det inte var så farligt väder ute. Riktigt skönt. Springer en kort runda, 2,72 km och kommer hem och kör ett pass på balansbollen med och utan hantlar samt situps och armhävningar.
Bestämmer mig att nä, -nu jäklar! -Här ska cyklas! -Du bangar ju aldrig annars en vanlig vardag på väg till jobbet i värsta regnet med minusgrader på vintern! -Då bara kör du, Marie! Av med svettiga löparkläder och på med ärm-och benvärmare och nya skoskydden. Är ju rädd om mina Sidiskor och hatar att frysa om fötterna. Börjar köra uppför igenom Ramlösaskogen och över mot Bruces skog. Inte så tokigt, bilar och lastbilar stänker inte så farligt. Möter två herrar efter Vasatorps golfbana. De har motvind. Jag vet vad som väntar efter Mörarp. Det är bara att ställa in sig. Det flyter på och det känns behagligt. Kör inte på tid utan på att jag och Columbus ska komma varandra närmare. Testar olika kombinationer. Sista biten när det är rak motvind ligger jag mest i bocken och filosoferar, – det sitter i huvudet. Man klarar mer än vad man tror. Man ska bara bestämma sig och sen köra. Inte mesa och fega sig. It´s all in your head, blir min slogan för dagen då jag håller blicken fram och ser vägmarkeringarna 3,4,5, 3,4,5 framåt, framåt, snart hemma. -Fan, nu börjar jag bli hungrig! mitt i alltihop. Ställer mig upp och kör några korta intervaller, vill hem nu till te och rostat bröd. -Frukost 2 tänker jag. Mmmm…och snart är jag hemma, jag har tänkt så mycket på mat att jag inte tänkt på hur jobbig vinden är. Skönt! It´s all in my head, tänker jag, hur tanken kan styra människan. Vet att efteråt kommer jag att vara stolt över mig själv att jag gav mig ut och inte lyssnade på mitt hjärnspöke!