Idag var det 3:e gången jag körde på min trainer. Första gången -inga problem. Andra gången -punka på bakdäcket! Sicket slit att få av bakdäcket. Jag höll på att gå upp i atomer. Tur Håkan såg mitt slit och frågade om jag behövde hjälp… men jag försökte faktiskt själv en bra stund innan jag var tvungen att kapitulera. Jag har nog artros i fingrarna Börjar ju närma mig 40. (Får skylla på åldern i detta läget).Ont fick jag i alla fall…
Och idag tredje gången helt ok. Känns som jag ska cykla i sönder trainern och/eller cykeln när jag tar i. Eller att jag ska lyfta, -wrooom! Hur fort kan man köra? Det är svettigt. Men det är bra att vi har uterummet som är kallt nu på vintern. Funderar på ta fram fläkten. Kunde ju vara skönt. Det är också skönt att ta ut sig. Att få trampa utan att ta hänsyn till andra och bilister. Kunna till och med blunda emellanåt. Hänga med huvudet och bara låta benen trampa på- hela tiden-utan paus. Min väg till inre ro.