Som vanligt är man lika förvånad varje gång det faller snö i Skåne. Jag är det i alla fall. Och halt var det. Jag gled i nerförsbackar och såg bakdäcket i vitögat. Uppför spann bakdäcket som en katt. Inget grepp alls. Vissa partier var hopplösa. Det var till att hoppa av cykeln. Att köra i nysnö, det vill säga där ingen annan kört, är bättre tycker jag Jag tog det lugnt. Ingen brådska. Växlar och bromsar var ju ändå frusna. Det var till att sätta ner foten och bromsa istället. Nu sitter jag med en irländsk whiskey och med tända värmeljus och njuter. Imorgon är snön ändå borta.