Lab Site
Hittade en artikel på nätet om en tjänst Start 3D där du kan ladda upp dina bilder och få dem i 3D. Lät lite hokus-pokus men det är ju som alltid värt att prova. Det går till som så att du plåtar två bilder med ett antal centimeters förskjutning och laddar upp dem hos Start 3D och efter en kort stund får du fram något som faktiskt ger lite 3D känsla. Testa själv och se vad du tycker. Min testbild ovan visar mitt stökiga skrivbord.
CC-foto: Gaspar Serrano
Allt som oftast sitter jag i Google Maps eller Earth och gör olika “resor”. Idag tog jag en tur till Bukarest i Rumänien. Jag har inte varit där sedan 1989. Den 14-16 mars det året var jag där (på riktigt) för att som fotograf bevaka fotboll och europacupmatchen mellan Steaua Bucharest och IFK Göteborg. Både IFK och Steaua var i europeiska toppskiktet på den tiden så det var inte vilken korpfotboll som helst som väntade. Jag minns att jag åkte via Wien i Österrike och att jag fått rådet att ha gott om filmrullar med mig i bagaget för att muta tjänstemännen i Rumänien. Kameraväskan var således tjock som en gris med alla filmrullar jag kunde trycka ner. Trycket lättade redan på flygplatsen i Bukarest då tulltjänstemannen nyfiket började detaljstudera Kodak-filmerna i väskan. Jag gissar att han inte hade tillgång till Kodakfilm i vanliga fall. Generös som man är så fick han såklart ett tiotal rullar. Ett tack och en klapp på axeln och jag var inne i landet. Enkelt och smidigt. Höhö.
Framkallning, kopiering och sändning av bilder skulle jag få hjälp med hos den inhemska nyhetsbyrån. Efter träning och presskonferens med IFK Göteborg dagen före match tog jag en taxi till nyhetsbyrån. Denna huserade i en enorm byggnad i utkanten av Bukarest. Jag blev mottagen av chefen på fotoavdelningen och hans personal och mina filmer togs hand om för att framkallas. Medan jag väntade var det åter dags att dela ut lite Kodakfilm. Alla på fotoavdelningen fick stora ögon när filmrullarna hamnade på bordet. Tyvärr var de bara chefen som fick glädje av dem för de åkte raskt ner i hans skrivbordslåda. De andra såg faktiskt lite snopna ut.
Bilder blev gjorda och skickades med telefoto hem till Sverige. Allt gick som på räls. Nästa dag var det dags för match och den spelades faktiskt på eftermiddagen trots att det var en onsdag beroende på att Steauas arena saknade elljus på den tiden. Det blev storstryk för IFK Göteborg. Förlust med 5-1 efter att ha vunnit med 1-0 hemma. Efter matchen bar det åter iväg till det stora mediahuset för framkallning och telefotosändningar. Sen tillbaka till hotellet, Hotel Intercontinental (se bilden ovan). Ett pampigt hotell som verkade vara det som alla utlänningar som besökte Bukarest bodde på. Det fanns flera restauranger på hotellet och menyerna var på gammalt öststatsvis otroligt omfattande med massor av rätter att välja mellan. Men i öst på den tiden var teori en sak och praktik en helt annan. I praktiken fanns det bara två eller tre rätter som gick att beställa. Till råga på allt smakade maten gammal disktrasa när den väl dök upp på bordet. Aldrig har maten på flyget smakat så gott som när jag flög hem från Bukarest.
Riktiga resor är nästan alltid spännande men det är inte dumt att resa i Google Maps eller Earth heller. Speciellt när man minns gamla ögonblick från en verklig resa.
Jag gillar att organisera mina bilder för att få visningen av dem så överskådlig som möjligt. På Flickr har jag skapat en ny kollektion med namnet “Themes” som innehåller set med bilder baserade på några av mina populäraste tags. Seten är sorterade så att de mest intressanta bilderna visas överst.
Jag hoppas att kollektionen “Themes” ska ge dig möjlighet att upptäcka nya bilder i min photostream. Troligen kommer jag att bygga fler set framöver med bilder baserade på tags. Tycker det är ett utmärkt sätt att lyfta fram äldre bilder i ett nytt ljus.
Dessa sets är dynamiska, det vill säga att innehållet i dem kommer att förändras efterhand som nya bilder tillkommer. Ett av de bästa verktygen för att skapa dynamiska set på Flickr är SmartSetr som jag skrivit om tidigare.
Jag provar faktiskt ett annat verktyg nu som heter SuprSetr och som är en fristående applikation för att hantera dynamiska set på Flickr. Det fungerar på i princip samma sätt som SmartSetr men har också en spännande funktion för att skicka en Tweet när ett set uppdaterats. Är man aktiv på Twitter är det inte alls dumt att kunna meddela sina följare när ett set uppdaterats.
Efter att ha läst ett tips från alltid utmärkte Danne Carlbom om fotografering med radiokontrollerade blixtar bestämde jag mig för att slå till och köpa ett set Cactus V4 från Kaffebrus. Jag är lite trött på begränsningarna att bara ha blixten fast monterad på kameran och vill utnyttja de kreativa möjligheterna att flytta runt blixten lite mer. Det skall bli spännande att se hur det hela kommer att fungera och om jag hittar motiv där de kommer till bra användning. Har haft spaning på PocketWizards MiniTT1 och FlexTT5 ett tag men tycker de är lite för dyra för stunden även om de har TTL-möjligheter vilket låter lockande.
De flesta av mina bilder tar jag i RAW-format och jag har länge funderat över hur jag ska lagra dessa på ett bra, säkert och billigt sätt på nätet. Nu har jag hittat ett riktigt bra alternativ i Google Docs som alldeles nyligen började erbjuda lagring av alla sorters filtyper och inte som tidigare enbart dokument, presentationer, pdf-filer och kalkylblad. Det som krävs för att använda tjänsten är att du har ett Google-konto och du får från början ett utrymme av 1 Gb att lagra filer på. Alldeles gratis till och med. Nu är ju inte 1 Gb mycket att skryta med när det gäller RAW-filer men utrymmet går att uppgradera i ett antal nivåer beroende på hur mycket utrymme man behöver. Det fina med Google Docs priser för lagring är att de är relativt överkomliga. 200 Gb utrymme kostar ca: 350:-/år. Som det ser ut i dagsläget kan du köpa lagringsutrymme upp till 16 TB. Det kostar förvisso en lite större slant men i förhållande till utrymmet kan man nog anse även det ganska prisvärt.
Anledningen till att jag vill lagra mina RAW-filer på nätet är att jag vill få en bra backup om något skulle hända med datorn hemma och att allmänt kunna frigöra plats på hårddisken genom att radera gamla RAW-filer jag inte planerar att jobba med inom överskådlig framtid. Den senaste tidens bilder som jag räknar med att arbeta ytterligare med kommer jag fortfarande att ha lokalt i datorn. Nackdelen med att lagra på Google Docs är att filerna inte är direkt tillgängliga för bearbetning utan måste laddas hem först.
Känner du fortfarande att det här är något för dig så kommer här lite tips utifrån min synvinkel på vad som är värt att tänka på.
Att lagra sina RAW-filer på Google Docs passar säkerligen inte dig som sparar ALLA bilder du plåtar. Mitt arbetssätt är att gallra ganska hårt bland mina plåtade bilder och bara spara de som jag anser duger något till. Jag gissar att av hundra bilder jag plåtar sparar jag ungefär 10-20 stycken. Resten åker i papperskorgen direkt. De senaste åren har det blivit ungefär 200-300 bilder i månaden jag vill spara för gott. På ett år blir det således runt 3000 bilder. För att bringa ordning på dessa bilder skapar jag en mapp per månad på Google Docs. Det passar bra för det antal bilder jag producerar. Det är inte för lite och inte för mycket per mapp utan gör det ganska överskådligt när man behöver gå tillbaka och leta efter en gammal bild.
Ett problem jag stött på är att koppla ihop en bild på exempelvis Flickr med rätt RAW-fil. Det finns tyvärr inget i mitt EXIF-data på Flickr som talar om vad originalfilen hade för filnamn ursprungligen. Det närmaste jag kommer är att kunna se vilken datum och tidpunkt bilden är tagen och leta i den mappen på Google Docs. För att göra denna koppling mellan Flickrbild och RAW-fil bättre gör jag från och med nu som så att vid importen av bilderna från kameran döper jag om filerna till ett löpnummer följt av datum och tid. Filnamnet ser då ut så här: 220100121161624.dng. Det som oftast triggar en bearbetning av en bild på nytt är att jag själv eller någon annan ser den på Flickr och jag behöver ta upp den för behandling i Lightroom eller Photoshop. Då är det smidigt att kunna koppla filnamnet på Google Docs med EXIF-infomationen på Flickr för att snabbare hitta rätt fil. Tidigare behöll jag bara kamerans filnamn (typ IMG_9547.dng) och det visade inte vara så smart när filen ligger på Google Docs då man inte har någon preview av bilden där. Jag har förvisso en förhoppning att Google i framtiden kan fixa en RAW-preview så att man kan se bilden direkt. Då är problemet löst. Men i väntan på detta löser jag det genom att döpa om filerna. Jag kommer inte att göra det på alla gamla bilder utan det får bli så på bilderna jag tar framöver.
Att ladda upp filerna på Google Docs går snabbt och enkelt via webbläsaren. Det har varit robust och funkat perfekt för tusentals uppladdade filer. Ett ytterst litet fåtal har fått problem men det har tydligt framgått och det är bara att ladda upp dessa igen. Att ladda hem är minst lika smidigt. Vill man ladda hem många filer på en gång skapas en zip-fil innehållande alla filer från utvald mapp. Upp till 2 Gb kan denna zip-fil vara. Smidigt om man behöver ladda hem större mängder från sitt Google Docs arkiv. Att dela med sig av filer och mappar är också busenkelt på Google Docs. Välj en mapp (eller enskild fil) att dela ut och fyll i e-postadressen till den du vill dela med och vips har de tillgång till dina filer eller mappar. Det går att välja om de ska kunna läsa eller läsa och skriva till en mapp. Alltså om mottagaren också ska kunna ladda upp filer till den här mappen. Otroligt smidigt om man behöver samarbeta.
När jag väljer tjänst för att göra backup på nätet söker jag i första hand efter ett företag som jag känner är stort och pålitligt och som kommer att finnas kvar i väldigt många år. Jag känner definitivt att Google uppfyller dessa krav. Det finns förstås fler tjänster för backup som är bra och som jag känner förtroende för. En av dessa är Amazon S3 som också erbjuder lagring. Nackdelen med Amazon S3 är att prislappen blir klart högre för mina volymer av filer. Annars är Amazon S3 nästan ännu bättre för det erbjuder fler verktyg för att ladda upp och hantera filerna. Men som sagt, för mig som privatperson har prislappen en ganska stor betydelse och Google har verkligen en bra prislapp för lagringsutrymmet på Docs.
Det jag hoppas kommer i framtiden på Google Docs är att det dyker upp preview på RAW-filerna och att dessa går att se i en överskådlig vy. Det skulle inte heller vara dumt om det gick att göra bildbehandlingen direkt i webbläsaren med de filer man laddar upp på Google Docs. Och sedan publicera slutresultatet till sina andra fototjänster, Flickr etc. Den som lever får se…
Att fotografera är roligt. Att publicera sina bilder på nätet är ännu roligare. Att sälja sina bilder är jätteroligt. Det tycker åtminstone jag. Att sälja sina bilder kan man göra på olika sätt. Ett sätt är att erbjuda dem till försäljning hos olika microstockbyråer. Microstock är alltså försäljning av royalty-fria bilder för låga priser. Jag har provat och använder tre olika microstockbyråer för att sälja mina bilder. De tre är Fotolia, iStockphoto och Shutterstock.
Att ansluta sig till en microstockbyrå innebär i regel att du fyller i ett formulär med dina kontaktuppgifter och bifogar ett antal bilder som de kommer att bedöma och om du passerar kontrollen så blir du en bildleverantör till microstockbyrån. Det är inte busenkelt att passera denna inledande kontroll då de kräver väldigt tekniskt perfekta bilder för att acceptera dem. Dock är det inte överdrivet svårt heller. Men som sagt, se till att bilderna du skickar in håller hög teknisk kvalité. De kommer i alla lägen att fingranska alla bilder du skickar in och finns det artifakter, oskärpa etc. så kommer de inte att accepteras. Givetvis bör även motivet vara gångbart som arkivfoto. Det bästa sättet att lära sig vad som är gångbart som arkivbilder hos microstockbyråerna är att söka igenom deras befintliga arkiv. Du behöver inte söka länge innan det framgår ganska tydligt vilken typ av bilder de söker.
Microstock är även micropayment. Det vill säga att de betalar lågt arvode per såld bild. Det handlar mycket om volym när det gäller microstock. För att tjäna pengar värda namnet måste du vara väldigt produktiv och skapligt talangfull fotograf. Så räkna inte med att det här är sättet att tjäna de grova pengarna. Däremot känns det alltid bra när det blivit en försäljning av en bild och att någon av mina bilder kommit till användning någonstans i världen. Det får fart på min motivation att fortsätta fotografera och försöka förbättra mina bilder.
Min erfarenheter av de olika byråerna jag nämner här ovan är att det är ganska lätt att komma igång med Fotolia och lite tuffare att komma in på iStockphoto och Shutterstock. Den som säljer mest och bäst för mig är utan tvekan Shutterstock. Fotolia kommer som tvåa och sämst går det hos iStockphoto. Jag är lite tveksam till att fortsätta med iStockphoto då de är väldigt tuffa med att släppa igenom bilder jag skickar in samt att de som väl kommer in inte heller säljer nåt vidare. Fotolia är väldigt smidiga att ladda upp bilder till och de accepterar ganska många av de bilder jag laddar upp. De kunde sälja lite bättre men det är ingen katastrof heller. Shutterstock är också relativt smidiga att ladda upp till och de bilder som kommit in säljer riktigt hyfsat i mina ögon. Således är Shutterstock så här långt min klara favorit.
Jag ska tillägga att jag inte kört microstock längre än sedan i höstas (2009) och jag vet med mig att jag borde producera mer och ta ytterligare lite bättre och mer arkivbildsmässiga bilder men jag tycker jag har fått så pass bra hum om vad man kan förvänta sig av dem att jag känner mig redo att göra lite rekommendationer. Här är mina portfolios hos iStockphoto, Fotolia och Shutterstock.
Har du några specifika frågor i övrigt om microstock så hör av dig så ska jag försöka svara på dem utifrån mina erfarenheter.
Eftersom Shutterstock är min favorit så registrera dig där och börja sälj dina bilder. Starta här.