Vem har mest i benen?

Dagen bjöd på cykling. Det känns som det var länge sedan sist. Rundan idag var min tionde riktiga cykelrunda och för omväxlings skull tog jag den vanliga träningsrundan i omvänt varv. Det blev mindre jobbiga vänstersvängar av denna omväxling. Nu kör jag med klockan istället för mot. Bäst att hålla sig god vän med en så viktig ingrediens som klockan. Rundan gick bra trots att det blåste hyfsat. Skönt att köra och klara bra vind utan att bli mentalt ledsen. Trodde faktiskt inte att det blåste så mycket som det gjorde när jag kom hem och pejlade väderhistoriken för dagen.

Några som absolut verkar ha mer i benen än i huvudet är dessa stollar till Tour de France-cyklister som åker dit för doping nästan dagligen. Det borde inte vara helt obekant att just TDF förmodligen har en av de mest utvecklade dopingtesterna efter alla dopingfall genom åren. Jag begriper inte hur proffsstallen kan fäkta med armarna varje gång någon cyklist åker dit. Det borde vara omöjligt att sitta och pilla med doping utan att stallen har en aning. Hade jag ägt ett stall hade jag bevakat mina cyklister konstant. Själva cykelsporten får enormt med stryk så länge det fortsätter pågå. Aktiekursen på proffscyklister sjunker i mina ögon så fort jag hör om nya dopingfall. Tour de France eller Belgisk blå, vad är skillnaden?

Cykelbanorna vecka 28 – en vecka att njuta som cyklist

Vaknade till en disig varm morgon. Solen strilade ner igenom dimman. Det hade regnat rejält över natten. Lämnade min son på fritids och såg i ögonvrån, precis när vi gick in, en dam jag brukar möta på morgonen. En vintercylist, precis som jag. Nu var hon klädd i shorts och skjorta. Inne tog vi tid på oss att spana in hans nya klassrum till hösten, plocka lite med hans kläder, prata med fröken osv. Vi sa hejdå och jag gav mig iväg. Döm om min förvåning när jag vid Wieselgrensskolan cyklar om damen ifråga. Hade hon vilat på vägen? Stannat och plockat blommor? Eller vad det jag som cyklat så fort? Cykelbanorna vecka 28 är märkbart folktomma. Inga yra sommarcyklister som korsar vägbanan, som dåligt ger tecken eller inte håller sig på sin sida av cykelbanan. Bara fri väg. Härligt. Sen att det är TdF-vecka gör inte saken sämre. Vecka 28 -en vecka att njuta som cyklist.

Är jag stollig?

Jag studerar mig själv noga i spegeln. Ser jag stollig ut idag? Ja, nej. Försöker sminka över stolligheten. Och klä mig mindre stolligt. Sen testar jag mig i sociala sammanhang. Är jag den stolligaste här vid fikabordet på jobbet? Ja eller nej. Sa jag något stolligt nu? I trafiken. På väg till jobb eller hem. Testen avlöper varandra. Vem är stolligast? Jag eller med/-mottrafikanten. Vem gjorde något stolligt? Jag eller? Stolleproven avlöser varandra. Hela tiden. Frågor avväges som stolliga på forumet. Vågar jag ställa denna stolliga fråga? Räknas jag som stollig då? Eller man sätter stolligstämpeln på andra. Skönt, tänker man. Då är det inte jag som är stollig idag. Jag klarade mig.