Author: Håkan Dahlström

Hallå, fd. soffpotatis!

Min sambo Marie brukar förmedla alla möjliga skrönor och rövarhistorier varje gång hon varit ute med sina cykelkompisar på en träningsrunda. Det är ganska roligt att lyssna på må jag säga. Om inte cyklingen alltid är rolig så verkar åtminstone snacket vara det. 😉

Det som också framkommit är att nästan varenda en hon träffar på verkar vara gamla idrottsutövare som funnit cykling vara en perfekt motionsform på äldre dar. Det är gamla roddare, löpare, kanotister, brottare, fotbollsspelare etc. Ja, till och med gamla elitcyklister.

Men stopp ett tag. Finns det inga gamla soffpotatisar som haft soffan och chipspåsen som bästa vänner och plötsligt när de passerat fyrtio kommit på att livet inte kommer att vara så länge till om de fortsätter med den livsstilen? Har du själv varit sådan och hittat den perfekta träningen i cykling?

Nåja, jag överdriver lite men jag menar att det måste väl ändå finnas en hel del “vanliga” människor som inte direkt hållit på med motion tidigare som börjat cykla efter de fyrtio eller liknande? Det skulle vara roligt att veta hur det kändes att börja motionscykla och vad som inspirerade dig. Hör av dig om du har en historia att berätta…

En önskelista

Cycling allowed...Jag är på det klara med att jag behöver lite ytterligare utrustning för att min kommande cykling ska bli komfortabel. Min lilla önskelista är för närvarande följande:

Snygg hjälm, cykelhandskar, cykelbyxor, kortärmad tröja, långärmad tröja, vindtätt ställ av nån sort.

Har du tips om bra fabrikat på ovanstående prylar så hör gärna av dig. Det måste cyklas med stil. Det har jag verkligen sett med egna ögon.

Idag är det verkligen blåsigt ute. Det kan man ta som bra träning eller en plåga…

Vem kan älska Blackberry?

Jag har blivit bestyckad med en Blackberrytelefon. Först och främst är den är ful som stryk. Vill man vara snäll mot luren kan man säga att den liknar en miniräknare från 70-talet. Men det är bara om man vill vara riktigt snäll. Det som är ännu värre än utseendet är att den funkar med fördröjning. Allting som ska göras i telefonen är trögare än att fiska upp en fluga ur en sirapsburk. Jag åker tåg till jobbet och brukar roa mig med att mäta hur många stationer det tar att ladda nästa sida i webbläsaren. När det går som sämst så tar det två. När det går riktigt bra så tror jag att jag kommit ner till en halv.

För en tid sedan fick jag en modell med 3G. Hey, hey, tänkte jag i min enfald, nu är det slut på väntan. Men ack nej. Nu fick jag verkligen veta vad vänta betyder. Det tar längre tid än någonsin att använda internet på telefonen. Det enda som ökat betydligt i hastighet är strömförbrukningen. Allt annat är vanvettigt trögt. De gånger jag varit nära sammanbrott och funderat på att käka upp Blackberryn har jag fått rädda mig med min privata Nokia N95. Jag ska inte påstå att den arbetar som en blixt men den gör det åtminstone i jämförelse med en Blackberry. Jag har fingrat i ett par minuter på en iPod touch och det räckte för att veta att jag kommer att utveckla ett ytterst starkt habegär när iPhone dyker upp i svenska butikshyllor. Det är en vacker iPhone till vänster på bilden om du undrar. Miniräknaren till höger är en Blackberry…

Vad gör en bra bild?

Jag läste nyligen på bildbyrån Magnums blogg att en av deras förgrundsfigurer, Cornell Capa, avled i förra veckan, drygt 90 år gammal. Cornell var för övrigt bror till den kanske mer kände Robert Capa som var med och grundade Magnum 1947. I bloggen fanns länkar till Cornells bilder och jag tittade igenom dessa och konstaterade att det enligt min smak var blandat med bra och mindre bra bilder.

Vad gör en bild bra egentligen? Är det enbart att fotografen råkar vara på rätt plats vid rätt tillfälle? Jag tycker att många av de bilder som rankas som de bästa som tagits ofta mer handlar om en viss händelse vid en viss tidpunkt. Om vi går tillbaka till Robert Capas mest kända bilder så är det hans bilder från landstigningen i Normandie, D-day som visar soldaternas strapatser på de franska stränderna. Det går inte att förneka att bilderna visar en oerhörd dramatik och i ett historiskt perspektiv så visade det sig att dessa händelser spelade en avgörande roll för utgången av andra världskriget. Men man kommer inte ifrån att den tekniska kvalitén inte är av högsta klass. Det är kornigt och på vissa bilder nästan svårt att se vad det föreställer. Jag skulle vilja påstå att dessa bilder bara blivit så bra för att de visar stor dramatik under en historisk händelse. Det handlar inte om att förringa Robert Capas insats vid fotograferingen utan jag vill bara komma fram till att bra bilder ofta är ett samspel med en viktig händelse som berör många.

Hur hade bilderna uppfattats om de tagits under en helt vanlig militärträning men varit tekniskt “bättre”? Jag är medveten om att sämre teknisk kvalité mycket väl kan förstärka dramatik. Kan hans bilder vara bra för att han var först med att vara i frontlinjen under brinnande krig? Knappast, det finns fler exempel på fotografer i frontlinjen före dessa bilder togs. Kan det vara för att han hade en förmåga att vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt? Kanske det, jag känner inte till varför det var just Robert Capa som befann sig här vid denna tidpunkt. Han kan ha varit bra på att ta sig fram och övertala de rätta personerna för att få följa med. Jag tror inte man bara reste till franska atlantkusten 1944 och lade sig på stranden och väntade på att något skulle hända. Det kan vara så att någon har gillat hans tidigare bilder och bjudit in eller beordrat honom att vara med under D-day.

Som sagt, bra bilder är ofta en kombination av händelse och en fotograf på plats vid denna händelse. Vad tycker du själv?