Tag: cykel

Kan man blåsa av vägen?

Under helgen var jag och Håkan ute och cyklade. Bokstavligt. När vi kom ut mot Långeberga möttes vi av en fruktansvärd kantvind från väster. Det var jätteotäckt och jag var livrädd för att åka ner i diket. Jag bad till Gud på den sträckan att inte någon lastbil skulle köra om oss. Då hade det vinddraget bidragit till ännu värre vind. Jag var tvungen att parera cykeln och ligga nästintill på sidan. “-Kan man blåsa av vägen,” skrek jag till Håkan som låg bakom.

“-Nä, det har du väl aldrig hört talas om? -Sastre (Spaniens värsting på cykel) väger 2 kg mer än du, tror du att han farit av vägen, på grund av kantvind?”

Jag oroade mig för min vikt på 57 kg och cykelns vikt på 9,5 kg. Jag blev urförbannad på Håkan och det hjälpte mig att kämpa på! Tack Håkan!

Mot Mörarp fick vi så vinden i ryggen. Härligt! Nu var jag inte så gnällig längre. Inte heller när vi cyklade Mörshög mot Rise Kastlösa. Där toppade jag med
57,65 km/h. Sen fick vi vinden från höger när vi passerade Hässlunda. Nu var det till att parera åt andra hållet. Snedseglare har man hört talas om, men snedcyklare? tänkte jag när jag kämpade i vinden. Sen blev det rak motvind hem. Nästan skönt. Då visste man vad man har att vänta sig. 4,3 mil blev det idag.

Vi cyklade på Irland

Att cykla på Irland är kul.

Vi bestämde oss för att hyra cyklar på hotellet som visade sig vara helt gratis. Efter lite finjusteringar och luft i däcken med hjälp av hotellets conciergerie bar äventyret av mot Howth, en liten halvö norr om Dublin. Det duggregnade, men inte som hemma, utan ett fint mistregn som följde oss hela vägen. Cykla i vänstertrafik är att tänka om, men det flöt på fint. Husen längs kusten är verkligen som hämtade ur “Morden i Midsomer”. Trots att det regnar så mycket på Irland så växer det palmer här. Vi stannade på vägen och köpte varsin macka och dricka och stannade till i Howth hamn för att titta på när fiskarna stod och lagade sina nät.

När vi bestämde oss att fortsätta så upptäckte vi en brant uppförsbacke. Det var en fruktansvärd stigning, det var till att ställa sig upp och trampa utav…..!!! Turligt nog höll den inte på i evigheter. Uppe på bergskanten så hade man en fantastisk utsikt över bukten och några klippor som låg utslängda i havet. Vi fortsatte vår cykelfärd uppför. Det kan väl inte bli värre tänkte vi? Jojomensan, vid nästa korsning möttes vi av en backe som sög riktigt. Det gällde nu att hitta rätt i växlarna och kadens för att inte helt tappa sugen. Den var lååång den backen kan jag säga. Men, som vi brukar säga: – Är det en uppförsbacke så kommer det snart en nerförsbacke. Och mycket riktigt. Nu bar det av i 40 knyck-minst, och en jättefin utsikt på vår vänstersida ut över havet och klipporna. På andra sidan tornade sig miljonvillor upp bakom sina murar och inhängnader. De låg insprängda i berget. Vissa av villorna hade hiss upp.Vad vi senare tog reda på när vi Googlade ön, var att trummisen i U2 bor där. Jag känner mig som en U2 stalker. När vi var på Franska Rivieran, utan för Eze -06, badade jag i havet utanför Bonos hus. Och nu har jag cyklat på ön där U2:s trummis Larry Mullen bor. Hmmm…Rock´n Roll!!!!

Vi fortsatte vår färd nu på mer slätmark och nu skulle vi äta lunch i Dublin city tänkte vi. Mot city bar det och det var faktiskt roligt att hamna i världens trafik. Övning ger färdighet. Vi bytte filer och folk var väldigt vänliga och släppte fram oss. Jag kan rekommendera Dublin som cykelstad. Här finns massor av cykelbanor och det är rätt så platt på sina ställen.

Efter summering av vår runda blev det hela 4,3 mil, inte dåligt av lånade hotellcyklar.

It´s all in your head!

Vaknade kl 07 och gick upp och gjorde frukost. Regntunga skyar, 15,5 grader. Det blir till att testa de nya skoöverdragen. Det började precis regna när jag stod färdig att ge mig av. Jag började bli tveksam jag såg ju hur det blåste tilllika. Igår var rundan blåsig, 10 m/s, men det regnade inte då tänkte jag då jag körde. Nu regnade det. Bestämde mig för att träna ändå. Bytte ut cykelbyxor och tröja mot löparbyxor och gympaskor. Keps på. Kommer ut och börjar springa och upptäcker att det inte var så farligt väder ute. Riktigt skönt. Springer en kort runda, 2,72 km och kommer hem och kör ett pass på balansbollen med och utan hantlar samt situps och armhävningar.

Bestämmer mig att nä, -nu jäklar! -Här ska cyklas! -Du bangar ju aldrig annars en vanlig vardag på väg till jobbet i värsta regnet med minusgrader på vintern! -Då bara kör du, Marie! Av med svettiga löparkläder och på med ärm-och benvärmare och nya skoskydden. Är ju rädd om mina Sidiskor och hatar att frysa om fötterna. Börjar köra uppför igenom Ramlösaskogen och över mot Bruces skog. Inte så tokigt, bilar och lastbilar stänker inte så farligt. Möter två herrar efter Vasatorps golfbana. De har motvind. Jag vet vad som väntar efter Mörarp. Det är bara att ställa in sig. Det flyter på och det känns behagligt. Kör inte på tid utan på att jag och Columbus ska komma varandra närmare. Testar olika kombinationer. Sista biten när det är rak motvind ligger jag mest i bocken och filosoferar, – det sitter i huvudet. Man klarar mer än vad man tror. Man ska bara bestämma sig och sen köra. Inte mesa och fega sig. It´s all in your head, blir min slogan för dagen då jag håller blicken fram och ser vägmarkeringarna 3,4,5, 3,4,5 framåt, framåt, snart hemma. -Fan, nu börjar jag bli hungrig! mitt i alltihop. Ställer mig upp och kör några korta intervaller, vill hem nu till te och rostat bröd. -Frukost 2 tänker jag. Mmmm…och snart är jag hemma, jag har tänkt så mycket på mat att jag inte tänkt på hur jobbig vinden är. Skönt! It´s all in my head, tänker jag, hur tanken kan styra människan. Vet att efteråt kommer jag att vara stolt över mig själv att jag gav mig ut och inte lyssnade på mitt hjärnspöke!

Vem har mest i benen?

Dagen bjöd på cykling. Det känns som det var länge sedan sist. Rundan idag var min tionde riktiga cykelrunda och för omväxlings skull tog jag den vanliga träningsrundan i omvänt varv. Det blev mindre jobbiga vänstersvängar av denna omväxling. Nu kör jag med klockan istället för mot. Bäst att hålla sig god vän med en så viktig ingrediens som klockan. Rundan gick bra trots att det blåste hyfsat. Skönt att köra och klara bra vind utan att bli mentalt ledsen. Trodde faktiskt inte att det blåste så mycket som det gjorde när jag kom hem och pejlade väderhistoriken för dagen.

Några som absolut verkar ha mer i benen än i huvudet är dessa stollar till Tour de France-cyklister som åker dit för doping nästan dagligen. Det borde inte vara helt obekant att just TDF förmodligen har en av de mest utvecklade dopingtesterna efter alla dopingfall genom åren. Jag begriper inte hur proffsstallen kan fäkta med armarna varje gång någon cyklist åker dit. Det borde vara omöjligt att sitta och pilla med doping utan att stallen har en aning. Hade jag ägt ett stall hade jag bevakat mina cyklister konstant. Själva cykelsporten får enormt med stryk så länge det fortsätter pågå. Aktiekursen på proffscyklister sjunker i mina ögon så fort jag hör om nya dopingfall. Tour de France eller Belgisk blå, vad är skillnaden?

Cykelbanorna vecka 28 – en vecka att njuta som cyklist

Vaknade till en disig varm morgon. Solen strilade ner igenom dimman. Det hade regnat rejält över natten. Lämnade min son på fritids och såg i ögonvrån, precis när vi gick in, en dam jag brukar möta på morgonen. En vintercylist, precis som jag. Nu var hon klädd i shorts och skjorta. Inne tog vi tid på oss att spana in hans nya klassrum till hösten, plocka lite med hans kläder, prata med fröken osv. Vi sa hejdå och jag gav mig iväg. Döm om min förvåning när jag vid Wieselgrensskolan cyklar om damen ifråga. Hade hon vilat på vägen? Stannat och plockat blommor? Eller vad det jag som cyklat så fort? Cykelbanorna vecka 28 är märkbart folktomma. Inga yra sommarcyklister som korsar vägbanan, som dåligt ger tecken eller inte håller sig på sin sida av cykelbanan. Bara fri väg. Härligt. Sen att det är TdF-vecka gör inte saken sämre. Vecka 28 -en vecka att njuta som cyklist.