Tag: fall

Vad plåtade du för ett år sedan?

Satt och kikade på mina gamla bilder tagna för ett år sedan och hittade denna bild från Hasslarps sockerbruk. Det är märkligt vad fort tiden går och hur fort en bild får ett helt annat värde. Denna bild är helt omöjlig att ta idag då transportbandet för sockeravfall är rivet och borta för gott. Det mesta av själva sockerbruket är för övrigt också rivet.

Det är många bilder som får ett annat värde med tiden när de inte längre går att tas. På personer som avlider, på landskap som förändras, och som här byggnader som försvinner. Alla som fotograferar hjälper till att skapa ett minne eller en historia av något som försvunnit. Att skapa ett tidsdokument för framtiden är en stor del av tjusningen med att fotografera enligt min mening.

På jasifil.se kan du läsa mer om historien om Hasslarps sockerbruk.

[ad#ad-2]

Skånsk vinteröverraskning

IMG_3787, originally uploaded by Mimsan.

Som vanligt är man lika förvånad varje gång det faller snö i Skåne. Jag är det i alla fall. Och halt var det. Jag gled i nerförsbackar och såg bakdäcket i vitögat. Uppför spann bakdäcket som en katt. Inget grepp alls. Vissa partier var hopplösa. Det var till att hoppa av cykeln. Att köra i nysnö, det vill säga där ingen annan kört, är bättre tycker jag Jag tog det lugnt. Ingen brådska. Växlar och bromsar var ju ändå frusna. Det var till att sätta ner foten och bromsa istället. Nu sitter jag med en irländsk whiskey och med tända värmeljus och njuter. Imorgon är snön ändå borta.

Trainerträning

Idag var det 3:e gången jag körde på min trainer. Första gången -inga problem. Andra gången -punka på bakdäcket! Sicket slit att få av bakdäcket. Jag höll på att gå upp i atomer. Tur Håkan såg mitt slit och frågade om jag behövde hjälp… men jag försökte faktiskt själv en bra stund innan jag var tvungen att kapitulera. Jag har nog artros i fingrarna Börjar ju närma mig 40. (Får skylla på åldern i detta läget).Ont fick jag i alla fall…

Och idag tredje gången helt ok. Känns som jag ska cykla i sönder trainern och/eller cykeln när jag tar i. Eller att jag ska lyfta, -wrooom! Hur fort kan man köra? Det är svettigt. Men det är bra att vi har uterummet som är kallt nu på vintern. Funderar på ta fram fläkten. Kunde ju vara skönt. Det är också skönt att ta ut sig. Att få trampa utan att ta hänsyn till andra och bilister. Kunna till och med blunda emellanåt. Hänga med huvudet och bara låta benen trampa på- hela tiden-utan paus. Min väg till inre ro.

Man cyklar alltså inte med magen…-har jag förstått…

Blev väldigt häpen efter att ha läst bloggar och sett bilder från en cykelsajt. Trots en sommar med utlandsvistelser med cykling i alperna. Enorma kraftinsatser från det ena motionsloppet efter det andra, -så är magarna väldigt protruderande. Vadan detta? Eller är det regnjackor instoppade fram? Det presenteras farthållningsgrupper för snabbcyklister. Det skrivs spaltmetervis om hur mycket de cyklat. Snittider på 31-35 km/h är inget ovanligt, vare sig det cyklats upp- eller nerför. -Och ändå är de inte smala? Tittade på TdF och vad jag såg så var där inga runda cyklister, -inte vad jag såg i alla fall. Men ändå…helt fantastiskt att hålla sådan ork som jag nu har läst, men bilden av runda cyklister stämmer inte i min värld. Jag borde nog skaffa en mage, -tror jag. För allt mitt slit på balansbollen och 100 situps varje gång verkar helt förkastligt när man ser att visst kan man äta mycket och rikligt,och ändå hålla hög kvalité och cykla jäkligt fort. Skit också!

Vem har mest i benen?

Dagen bjöd på cykling. Det känns som det var länge sedan sist. Rundan idag var min tionde riktiga cykelrunda och för omväxlings skull tog jag den vanliga träningsrundan i omvänt varv. Det blev mindre jobbiga vänstersvängar av denna omväxling. Nu kör jag med klockan istället för mot. Bäst att hålla sig god vän med en så viktig ingrediens som klockan. Rundan gick bra trots att det blåste hyfsat. Skönt att köra och klara bra vind utan att bli mentalt ledsen. Trodde faktiskt inte att det blåste så mycket som det gjorde när jag kom hem och pejlade väderhistoriken för dagen.

Några som absolut verkar ha mer i benen än i huvudet är dessa stollar till Tour de France-cyklister som åker dit för doping nästan dagligen. Det borde inte vara helt obekant att just TDF förmodligen har en av de mest utvecklade dopingtesterna efter alla dopingfall genom åren. Jag begriper inte hur proffsstallen kan fäkta med armarna varje gång någon cyklist åker dit. Det borde vara omöjligt att sitta och pilla med doping utan att stallen har en aning. Hade jag ägt ett stall hade jag bevakat mina cyklister konstant. Själva cykelsporten får enormt med stryk så länge det fortsätter pågå. Aktiekursen på proffscyklister sjunker i mina ögon så fort jag hör om nya dopingfall. Tour de France eller Belgisk blå, vad är skillnaden?

Vem hotar din integritet?

Numera verkar halva befolkningen blogga och den andra halvan läsa vad den första halvan skriver. Eftersom jag sitter och skriver detta tillhör jag förstås halva nummer ett. Åtminstone i detta fallet. Resten av min onlinetid går åt att läsa. Då är det lugnt. Eller? Nja, knappast. Webbläsarcookies förföljer dig och ditt läsande. Bara en annan typ av insamling av information.

Sajten Facebook har, och i många fall välförtjänt, fått kritik för sin hantering av personlig information. Nu verkar de krypa mer och mer mot korset för att blidka kritikerna. Jag har själv varit på Facebook en kort period och tagit emot störtfloder av applikationer och andra suspekta invitationer. Jag förstår inte riktigt hur man kan stå ut med detta bombardemang ständigt och jämt. Efter en tid gav jag upp och försökte avsluta mitt konto. Försöka var ordet då det inte utan ansträngning gick att göra annat än att lägga sitt konto i viloläge. OM man mot förmodan skulle vilja kika in igen trettiotvå år senare och inkorgen fylld av 45345 nya inbjudningar. Nice try, you guys…

Det visade sig till sist att det faktiskt gick att verkligan avsluta sitt konto om man mailade supporten och bad väldigt snällt om att få sitt konto permanent avslutat. Och detta sätt att avsluta är ganska nyligen infört.

Senaste heta trenden är inte sån här tung och tråkig bloggning. Nix, nu ska det mikrobloggas. Inga stora dryga textsjok utan mer ballerinalika småsnuttar med den senaste informationen om dig och vad du sysslar med för stunden. Twitter är en av de stora spelarna vad gäller mikrobloggning. Här kan du skicka ut dina fnuttiga inlägg om när du går på muggen eller kliar dig i naveln. Sedan börjar det blippa i dina kompisars mobiltelefoner, mailboxar, RSS-feeds eller MSN-klienter. Givetvis skickar dina kompisar då den senaste lägesrapporten från deras horisont och blippandet börjar i dina elektroniska apparater.

Vill du sedan sänka din personliga integritet till helt enastående nivåer så finns det sajter typ FriendFeed där du kan skapa en riktig monsterfeed med alla dina aktiviter samlade på ett och samma ställe. Låt dina kompisar hänga på där och du på deras så har du aktiverat slutet på privatlivet…

Någon som minns hur en vanlig skrivmaskin såg ut?