Helgens shopping


Helgen har gått i cykelns tecken…dock har jag inte cyklat en meter! På lördagen efter mina höstdopp i ett 10 gradigt Öresund på Pålsjöbaden var jag styrkt i kropp och sinne att åka iväg med maken att inhandla cykelprylar till barnens cyklar- på Biltema…

Det blev cykellås, reflexer, upphängningsanordning till förrådet (2 st), flaskställ och jag vet inte vad. Det blev även shopping till mig. En reflexväst och klisteretiketter. Väl hemma så skruvade det upp upphängningsställ i förrådet. Min pendelcykel fick klisteretiketter på stänkskärmarna. Lampor skruvades fast fram och bakpå barnens cyklar. Men låsen gick vi bet på. Det gick inte att montera så stora bygellås. Ramarna var för små.

På Eurosport rullade cykeltävling från Lombardiet. Barnens gamla cyklar rullades ut i grovsoporna. Strippade. Bland annat återanvändes en styck ringklocka.

Vi åkte till Biltema på söndagen och återlämnade cykellåsen. Vi köpte batteri till lamporna vi köpte dagen innan. Vi tog pengarna som blev över och åkte till Harald Nyborg, man måste förnya sig lite…där hittade jag (som vanligt till mig själv) en cykeldator, trådlös. Tanken är att jag ska få användning för den till min Tacx. Hur nu jag ska montera den…men det löser säkert Håkan.

Cykellås köptes och allt var friden und fröjden. Emellan allt detta hant vi även med att besöka pappa. Lunch efter det och vidare ut mot Kullaberg – i bil. Där vid fyren togs lite bilder.

Det är alltså jag i telefonkiosken . Jag tycker att dom är exotiska numera.

Sen la jag mig av ren glädje/utmattning på berget och blev ett med havet och himlen på randen utav Kullaberg.

Det var den helgen.

Vi cyklade på Irland

Att cykla på Irland är kul.

Vi bestämde oss för att hyra cyklar på hotellet som visade sig vara helt gratis. Efter lite finjusteringar och luft i däcken med hjälp av hotellets conciergerie bar äventyret av mot Howth, en liten halvö norr om Dublin. Det duggregnade, men inte som hemma, utan ett fint mistregn som följde oss hela vägen. Cykla i vänstertrafik är att tänka om, men det flöt på fint. Husen längs kusten är verkligen som hämtade ur “Morden i Midsomer”. Trots att det regnar så mycket på Irland så växer det palmer här. Vi stannade på vägen och köpte varsin macka och dricka och stannade till i Howth hamn för att titta på när fiskarna stod och lagade sina nät.

När vi bestämde oss att fortsätta så upptäckte vi en brant uppförsbacke. Det var en fruktansvärd stigning, det var till att ställa sig upp och trampa utav…..!!! Turligt nog höll den inte på i evigheter. Uppe på bergskanten så hade man en fantastisk utsikt över bukten och några klippor som låg utslängda i havet. Vi fortsatte vår cykelfärd uppför. Det kan väl inte bli värre tänkte vi? Jojomensan, vid nästa korsning möttes vi av en backe som sög riktigt. Det gällde nu att hitta rätt i växlarna och kadens för att inte helt tappa sugen. Den var lååång den backen kan jag säga. Men, som vi brukar säga: – Är det en uppförsbacke så kommer det snart en nerförsbacke. Och mycket riktigt. Nu bar det av i 40 knyck-minst, och en jättefin utsikt på vår vänstersida ut över havet och klipporna. På andra sidan tornade sig miljonvillor upp bakom sina murar och inhängnader. De låg insprängda i berget. Vissa av villorna hade hiss upp.Vad vi senare tog reda på när vi Googlade ön, var att trummisen i U2 bor där. Jag känner mig som en U2 stalker. När vi var på Franska Rivieran, utan för Eze -06, badade jag i havet utanför Bonos hus. Och nu har jag cyklat på ön där U2:s trummis Larry Mullen bor. Hmmm…Rock´n Roll!!!!

Vi fortsatte vår färd nu på mer slätmark och nu skulle vi äta lunch i Dublin city tänkte vi. Mot city bar det och det var faktiskt roligt att hamna i världens trafik. Övning ger färdighet. Vi bytte filer och folk var väldigt vänliga och släppte fram oss. Jag kan rekommendera Dublin som cykelstad. Här finns massor av cykelbanor och det är rätt så platt på sina ställen.

Efter summering av vår runda blev det hela 4,3 mil, inte dåligt av lånade hotellcyklar.