På den gamla goda tiden, alltså i mitten av åttiotalet, blev Hasselblad digitala och släppte sin första och enda telefotosändare. Telefoto var alltså lika med att skicka bilder via telefonlinjen. Det var inte lika enkelt som idag men ett överlägset sätt för fotografen att leverera bilder från fältet till hemmaredaktionen. Hasselblad var absolut inte först med telefotosändare men den stora nyheten här var att du slapp kopiera fram en papperskopia utan kunde scanna in bilden direkt från negativet. På köpet fick man möjligheter att även skicka färgbilder på ett enkelt sätt. Det gick att skicka färgbilder även tidigare men att ha med sig ett komplett mörkrum för att ta fram färgbilder på papperskopia på ett hotellrum hörde till ovanligheterna. Oftast var det på större evenemang som exempelvis olympiska spel eller liknande som fotograferna och bildbyråerna bemödade sig att sätta upp ett färglabb. Med Dixel 2000 räckte det att framkalla färgfilmen och det lät sig göras på hotellrummet utan några större problem av de flesta fotografer.
Jag har själv använt Dixel 2000 på diverse resor runt om i världen och det innebar en rätt hyfsad revolution som fotograf att slippa kopiera fram papperskopior. En Dixel 2000 var en ganska tung klump på ca. 12 kg och att checka in den bland bagaget på flyget var inte att tänka på. Det var nästan 100% risk att den kom fram trasig. Inuti lådan satt ett enormt linspaket i glas som vid minsta stöt fick för sig att flytta på sig och efter en sådan flytt var det ganska kört att scanna in några bilder. Således bars telefotosändaren omkring som handbagage och lades med försiktig hand på bagagehyllan inne i flygplanet.
Att sända bilderna med en Dixel 2000 kunde göras antingen analogt eller via ett modem. Modemen på den tiden hade som max den svindlande hastigheten av 9600 kbps (och kostade 25000:-). En svartvit bild tog ungefär 2 minuter att sända och en färg 3×2 minuter. Upplösningen var 1024 eller 2048 pixlar på den långa sidan av bilden. Det fanns heller ingen lagring av bilderna i en Dixel 2000 och således gick det inte att scanna in några bilder i förväg och lägga på lager. Med dagens mått mätt låter det riktigt sunkigt men på den tiden var det verkligen hi-tech. Prislappen låg på ungefär en kvarts miljon kronor men jag är övertygad att många med mig anser den vara värd varje krona.
Det är banne mig tekniskt sett otroligt mycket enklare att vara fotograf på fältet idag än i mitten av åttiotalet…
[ad#ad-2]