Under helgen var jag och Håkan ute och cyklade. Bokstavligt. När vi kom ut mot Långeberga möttes vi av en fruktansvärd kantvind från väster. Det var jätteotäckt och jag var livrädd för att åka ner i diket. Jag bad till Gud på den sträckan att inte någon lastbil skulle köra om oss. Då hade det vinddraget bidragit till ännu värre vind. Jag var tvungen att parera cykeln och ligga nästintill på sidan. “-Kan man blåsa av vägen,” skrek jag till Håkan som låg bakom.
“-Nä, det har du väl aldrig hört talas om? -Sastre (Spaniens värsting på cykel) väger 2 kg mer än du, tror du att han farit av vägen, på grund av kantvind?”
Jag oroade mig för min vikt på 57 kg och cykelns vikt på 9,5 kg. Jag blev urförbannad på Håkan och det hjälpte mig att kämpa på! Tack Håkan!
Mot Mörarp fick vi så vinden i ryggen. Härligt! Nu var jag inte så gnällig längre. Inte heller när vi cyklade Mörshög mot Rise Kastlösa. Där toppade jag med
57,65 km/h. Sen fick vi vinden från höger när vi passerade Hässlunda. Nu var det till att parera åt andra hållet. Snedseglare har man hört talas om, men snedcyklare? tänkte jag när jag kämpade i vinden. Sen blev det rak motvind hem. Nästan skönt. Då visste man vad man har att vänta sig. 4,3 mil blev det idag.
Med med 57 kg är du ju knappast flugvikt! Du kommer definitivt inte att blåsa av vägen! Du sitter nog stadigt!